Lycka

Nu har vi stått i "nya" stallet i en vecka och min ponny har fått tillbaka gnistan i ögonen och verkar trivas så himla bra. När jag ser honom så lycklig känner jag mig så fruktansvärt självisk som flyttade honom från första början. 
Men gör om, gör rätt. 
 
Han har till och med börjat slappna av så pass att han står och somnar såfort jag borstar och myser med henom, här om dagen började han till och med vackla och var på väg att lägga sig (hade redan somnat) men såfort jag sa hans namn och klappade honom i ansiktet vakna han till med ett ryck haha.
 
Plutten 

 
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0